( 00:09 )

Världens absolut finaste hund har nu somnat in.

Det värsta var att jag inte hann säga hej då..

Men jag åkte, med sällskap av världens bästa Camilla ♥ till Bagarmossens
Djursjukhus och fick en stund med henne. Man måste det, annars går det nog
inte riktigt att förstå. Hon såg fin ut. Välpälsad, röda fina färger och välmusklad.
Hon har levt ett bra liv. Även om det var ganska kort (4 år).

Nu springer hon runt uppe i Hundhimlen med Brookie, Ina och Trixie.
På ett ställe är det fullt med snö och massa roliga busar som kastar upp den i
luften så att hon får fånga den, en hel drös med snöhögar som hon kan dyka
ner i och komma upp med snö i hela ansiktet! Det var ren lycka för henne!
Ett annat ställe finns det en mysig sjö där hon kan simma och hämta sin pinnar.

Det konstiga är att den här veckan har varit jättejobbig -just för att jag saknat
henne så väldans mycket! En natt för några dagar sedan somnade jag med min
gosedjurs-schäfer i famnen. Har tänkt på och pratat jättemycket om henne, kikat
igenom gamla bilder.. Är nästan som att jag känt det på mig, fast jag inte vetat.

Jag bara hoppas att hon vet att jag älskade henne, trots att jag inte fanns där
under hennes sista år. Men jag vet att hon har haft det bra. Utan minsta tvekan.