Dagen efter, söndag, bakis. Till 1000!
Kunde knappt vända mig i sängen utan att nästan-spy.

Hoppas så innerligt att jag minns den dagen nästa gång jag ens funderar på att
tacka JA! till en shot. Det brukar hålla i ca ett halvår varje gång, sedan är jag där
igen. Man borde införa ett shotförbud för evigt. Inga undantag. Men ibland måste
man väl få gambla lite också? Det hade ju faktiskt kunnat sluta bra ..

I alla fall, Jihad klev upp och bakade morotskaka som vi tog med oss i en taxi
hem till familjen Daag/Lindberg där vi spenderade kvällen med bebisgos och fika!

Den finaste och snällaste lilla bebisen ni kan tänka er, med en massa lent fjun på
huvudet och nyfikna ögon som kikade fram en liten stund. Tycker alltid att man
blir lika fascinerd över hur förbannat SMÅ dom är! Fötter, händer och fingrar, öron
- allt är i miniatyr. Fasincationen ligger kanske snarare i att det är ett helt nytt liv
man träffar på, och det ÄR verkligen otroligt häftigt! Milo, Svante, vad det än blir,
det var kul att vi fick se dig så liten, blir spännande att följa din resa genom livet ♥