( 00:43 )

Nej, jag har inte somnat ännu .. Men ska jag kliva upp vid nio
räcker det att jag somnar om en kvart! Då får jag mina åtta timmar.

Känner mig så osäker på allt, det är inte likt mig. Men jag hoppas det löser
sig till det bättre. Har så jäkla dåliga vibbar bara -& tyvärr så brukar dom stämma.
Eller så är det den där dumma sidan som väljer att överanalysera precis allting
som spökar ?! Who knows. Oavsett så är det jävligt jobbigt. Men .. allt löser sig!

Förresten. Jag lyssnade på " If I could turn back time " i morse & började fundera.

Vad skulle du göra om du kunde spola tillbaka tiden?

Det är inte mycket jag skulle vilja ha ogjort & egentligen inte ens detta.
Men om det var något enda i livet så skulle det vara att jag -trots allt som hände
innan vi ens blev tillsammans på riktigt, började umgås med M. För det har tagit
så mycket ork, tårar & glädje ifrån mig. Ifrån oss båda.

Samtidigt har jag lärt mig så mycket av vårat förhållande. Mycket om mig själv,
men även om andra människor. Även fått massa energi & glädje så här efteråt!
Kan fortfarande skina upp när Lillebror säger att jag är så mycket gladare nu ..
& det stämmer verkligen. Jag är glad. Alltid. Även fast jag är ledsen har jag alltid
något att vara glad & le över. Jag älskar mitt liv! & framförallt min familj & mina
underbara VÄNNER som betyder så himla mycket & hjälper mig varenda dag med
enbart sin närvaro. Jag gråter inte längre .. Det ska mycket till. Bra eller dåligt?
Ingen aning, men skönt som fan. Från att gråta tyst var & varannan dag till att
istället skratta -måste ju vara positivt. Japp. Jag har helt enkelt blivit en tok-
mycket bättre (läs: gladare) människa! Kanske tack vare det som var?

Självklart skulle jag ha velat vara med då mina vänner tog studenten.
Självklart hade jag velat gå ut & fira min 18-årsdag med mina bästa tjejer.
Självklart hade jag även velat gå ut & fira min 20-årsdag med mina bästa tjejer.
Självklart hade jag helst haft någon nära att prata med när allting kändes piss ..

Men det känns lite som jag har tagit igen alla dom där sakerna.

Tack till mamma förresten som -när jag väl erkände för mig själv,
alltid fanns där & lyssnade. Gav råd, mod & styrka att göra det enda rätta.

Bästaste familjerna som under Thailand-resan gav mig skrattet tillbaka & fick
mig att återigen fatta rätt beslut. Inse att det vi hade inte alls var värt att kämpa
för längre. Inte när man har mått så dåligt att man skrattar mer under 3 veckor
än vad man har gjort dom senaste åren. & hur sjukt är inte det då ?! Helt sinnes!

Fan. Nu är klockan 10 minuter för mycket. Det blev lite djupare än tänkt. Men
antagligen behövde det komma fram. Har inte riktigt skrivit om detta. På riktigt.

Nu ska jag vila ögonen. Imorgon (idag) väntar s.s. ännu en jobbdag. Sussa sött.