( 00:06 )

Pappa och jag pratade om mitt rum tidigare idag. Jag bad om lite tips och
undrade vad han tyckte om ditten och datten.. Vi är ett rätt bra team när det
kommer till inredning! I alla fall så frågade han om jag aldrig ska flytta?
(..lite skämtsamt of course, men ändå)
Nej. Svarade jag. Han frågade då om jag vill ha ett eget rum när dom bygger
nytt på landet. Vi räknade lite på det och jag insåg att när det är färdigt och dom
ska flytta är jag 28 år. Tack, men nej tack. Eller jo, jag vill ju gärna ha någonstans
att sova när jag hälsar på, men jag hoppas att jag lyckats flytta hemifrån vid den
åldern. Men när vi stod där ute och blossade / åkte skridskor på verandan i
kylan insåg jag att jag vill inte flytta ensam. Jag tycker det är hemskt trist!
Bodde ensam i ett halvår och var inte mer i lägenheten än på nätterna -när jag
sov. Och kunde knappt sova eftersom det var så tyst och ensamt.
Här vet jag att det alltid finns någon. Jag hör alltid någon. Det är aldrig helt tyst.

Men det där löser sig. Nu ska jag fokusera på det som händer här och nu,
jag ska fokusera på skolan och efter skolan på att skaffa mig ett jobb som jag
tycker om. Samtidigt ska jag göra i ordning lillebrors rum så fort han och hans
dam flyttat -till min gamla lägenhet förresten, som jag och pappa inrett
tillsammans. Den är extremt läcker! Fråga vem som helst (som har sett den).

Och såklart på mig själv. Allt detta handlar om mig, men hur jag mår och känner.

Mitt rum ska fokusera på mig. Det ska bestå av färger och saker som betyder
något för mig, bilder som får mig att bli glad! Saker som är mina egna. Mitt rum..