( 23:27 )

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom..."

Båda datorerna står på, det är riktigt varmt och mysig här på mitt rum.
Ska strax lägga över all ny musik till min lilla iPod (om den ens får plats?),
men först måste jag få över allt på iTunes... Mycket pill-trix med den där skiten!


Dagen har varit OK, sjukt trött i morse när jag skulle kliva upp dock... Snooza?!

Men nu ska jag ta och berätta en knasig sak som hände med den knäppa katten
igår. Jag, Tess, Tomas och Larsa åkte återigen hem till Rambo som var tvungen
att vara hemma och ta hand om sina smutsiga kalsonger, såg en film. Vi sitter i
godan ro och skrattar lite smått åt filmen då vi helt plötsligt inser att vi inte sett
katten på ett tag. Letar. Letar, letar och letar... Vart sjutton har han tagit vägen?
Kan han ha trillat ner från balkongen? Kikar ner, Rambo går ut och letar, men
hittar han inte. Vi åker hem. Skickar ett sms och frågar om han hittat katten?
Klockan 06:30 i morse (där omkring, det är inte så noga) får jag svar: "Yes".
Haha, grymt. Då har Rocky stått utanför ytterdörren till huset på morgonen när
Rambo skulle åka till jobbet. "Han kom inte in, han kunde ju inte koden". En katt
på sex månader som aldrig varit utomhus (förutom på balkongen) har alltså
ramlat ner när han busat på räcket, sprungit bort eller gömt sig någonstans och
sedan varit ute hela natten. Var han hel då? Jaa, han var hel. Men stackars liten!