( 02:06 )

Man får försöka tro att allt här i livet har en mening. Och inte hoppas så
jäkla mycket hela tiden...Vara realistisk, tänka klart och ta saker för vad dom
är, inte vad man vill och önskar att dom ska vara. För man kan inte leva i en
drömvärld. Man måste försöka leva i den verkligen världen. V e r k l i g h e t e n.

                ...drömma får man göra på nätterna.

Men det är tungt och hårt. Precis som livet ska vara. Tydligen. Känner du någon
som lever ett liv som flyter på alla plan hela tiden? Jag tror inte det, men i sånt
fall -stort grattis! Mitt liv vill inte riktigt flyta på. På många plan och ofta, men inte
på det som verkligen betyder något just nu, som det hoppats om på dagtid och
drömts en massa om på nätterna. Nätterna och drömmarna får jag väl behålla...
Tyvärr kanske man ska säga?! Vore det inte bara mycket enklare om man kunde
stänga av den där funktionen som kallas för kärlek? Jag önskar verkligen att jag
kunde göra det, men tyvärr har jag aldrig fungerat så som person. Jag känner en
jäkla massa! Sedan att jag har svårt att få det ur mig är en annan sak. Så är det.

Jag är i alla fall hemskt glad att du finns i mitt liv och vill för allt i världen inte
att  du ska försvinna... Det måste finnas något vettigt med vårat möte. Har hittat
en riktigt fin vän i dig och hoppas att vi kan fortsätta som vi varit, även om det
kommer bli jobbigt för oss båda så här i början. Och nej, man ska inte göra något
mot sin vilja bara för att göra någon annan glad och hoppas på att det ska växa
fram känslor. För det fungerar helt enkelt inte så. Kärlek är det mest virriga,
konstiga och samtidigt underbara som finns och så kommer det alltid att vara.
Det är ingenting man kan styra över. Även om man ibland (alltid?) skulle vilja.
Fast då skulle det som sagt inte vara samma sak. Men just nu vill jag bara stänga
av. Din arm runt mig på nätterna kommer jag leva på länge. Även om det bara är i
mina drömmar... Nu ska jag försöka resa mig upp och gå vidare. Lycka till?! Tack.